-

OKEJ.
-here we go.

Det som faktiskt piggar upp denna vecka är Georges 23års fest på lördag. Och Jennifer såklart, men det fattar väl alla redan.

Nu.. när jag ska försöka skriva ett riktigt inlägg kommer jag inte på nånting.
Ibland känns livet så djefla noll.
Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Det är varken dåligt eller bra.
Noll helt enkelt.

Ibland frågar jag mig själv, hur ser folk mig?
Är jag ett totalt fuckup eller är jag tjatig och tråkig? Upprepande?
Egentligen bryr jag mig inte så mycket, vissa dagar kanske, men oftast inte.
Jag orkar inte lägga energi på folk som inte betyder nåt för mig.. som varken har en plats i mitt hjärta eller hjärna.
Såna som verkligen bränt sina broar, människor som har sårat eller bara flugit iväg.
För varför, varför ska jag som människa ta en sådan börda?
Jag försöker oftast stänga av dem. Slå upp en vägg mellan mig och människan.
Men ibland, jag måste medge, att ibland rasar den samman totalt, och jag ligger platt med grunden.

Jag har egentligen mycket i min hjärna men inte mycket att säga.
Jag har varken bra eller dåligt självförtroende.
Jag är varken högljud eller tystlåten.
Jag är varken tjock eller smal.
Som sagt, noll.

Det var ett försök, det blev många bokstäver. Vetefan om det var nåt att ha, men detta blev det och detta är det.