I need you so much closer.

Jag har svårt att koppla av.
Jag har svårt att bli av med ensamhetskänslor.

Nu är jag äcklad av hur vissa människor kan agera. Också gamla förknippade upplevelser kryper tillbaka. Som spelas om och om i huvudet. Och jag blir förbannad. Vill sparkas. Slåss. Skrika. Jag blir så trött att världen fortsätter på samma sätt hela tiden. Jag blir rädd. Panikslagen. Ingenstans att ta vägen. Sjukt obehagligt. Jag vill gömma mig. Försvinna från den obehagliga genomträngande känslan.
Människor som varit allt för mig, har kommit att bli menlösa för mig. Och samma sak åt andra hållet. När man passerar dessa människor på gatan vet man inte ens om man ska hälsa. Och tänker "om den vill hälsa så gör den det", hur fel är inte det? Och man kan inte ringa och prata om allting/ingenting som man gjorde förut. Det är ledsamt.. när man haft den andras liv i sina händer o tvärtom. Vad händer egentligen?

Jag har känt en sjukt melankolisk känsla på senare tid. Men jag är inte ledsen. Men inte helt glad. Det borde jag vara, glad. För glädje är en känsla man ska ta vara på. Varför ska alltid tankarna knorra ihop sig till en klump i magen?



I said throw me in the fire now, COME ON.

Egentligen vet jag inte varför jag sitter här och försöker komma på nånting att skriva, när det enda jag skriver är massa osammanhängande meningar.
Jag är trött på att känna mig sidosatt. Inte alls nåt viktig.
Jag är även stört trött på att känna mig ful och oduglig.
Jag hatar att jag inte har koll på saker längre.

The tallest man on earth - Pistol dreams

Snart bär det iväg till arvikafestivalen. Det blir pepp! Sjukt pepp.<3

Peace & Love 09.



Nu är man hemma. Trött och sliten som bara den.
Och på torsdag åker man till Arvika. Haha! Jag känner mig fullbokad.
Ojoj. Men jag borde verkligen fixa till det här hemma nu.. Det ser ut som.. Jag vet inte. En ungkarls lya kanske?

Well, P&L var helt klart värt!
Såg dock inte sådär jätte många band (som jag annars brukar vara väldigt flitig på att göra).
Dock var värmen nästan outhärdlig hela tiden! Shit...
Jag vet inte vad jag ska skriva här.. Ingenting kan förklaras med ord.
Dock är det jälla skönt o vara hemma!


Det är visst nån som är tillbaka.

Snart bär det av. Packningen står klar i hallen, och jag har ett sånt där mysigt förväntansfullt pirr i magen.
Samtidigt är jag även en aning dämpad.
Jag vet att det kommer bli kalas kul. Men så kommer tankar som håller fast en.
Jag ska försöka springa ifrån dem.
Det brukar kännas så mycket bättre när jag varit iväg en stund, och jag hoppas det funkar så denna gång med.
Nej nu jävlar ska det bli röj!
Puss&Kram.

Drugstore rock'n'roll.

Astrid är här. <3 Och det känns riktigt bra.

Fåntrattar som inte kan hålla sig i styr är så djeeefla tråkiga. Ointressanta.
Så jag lägger ner en fåntratt nu. JA. NU!

Och så valsar jag vidare i min 50-tals värld.

All that i say now is nothing to you.

So i will hum alone, too far from you
All that i say now is nothing to you
We will lie under different stars
I am where i am and you're where you are, you're where you are.
Oh the weight it must be light wherever you are
And i know you don' t think twice wherever you are
And i'd ask if you're all right wherever you are
And do you think of me, you might, wherever you are..

Och nu är jag fast i många tankar.
En känsla som ilar genom kroppen.
Egentligen ingenting. Men det känns som allt.
Mina tankar fastnar inte. De flyter iväg.
Och jag har svårt att hålla fokus.
Och minnen äter upp mig.
Och framtiden skrämmer mig.

Det känns som om jag inte har koll nånstans.
En deppad känsla, men inte botten.
Jävla röv.
Jag får fan sluta med det här nu.

Ompalompa.

Här sitter jag och känner mig som en ompalompa.
Jag tål inte folk som är kontrollerande. Folk som hela tiden ska hålla koll på vad jag gör.
Vad gör jag? Ingenting. Det är inte intressant att hålla koll på. Nej.
Folk som ringer 24/7, smsar stup i kvarten, skriver på msn, mail, whatever... orkar jag? Nej.
GOSH. Och nu säger jag inte att alla är så, eller att alla är ute efter mig.. Jag bara irriterar mig på det beteendet som fan!
Människor ska få ha sin space! Alla behöver kvalitetstid med sig själva now and then.
Om jag umgås med påträngande människor för länge blir jag lätt irriterad, bitsk, allmänt otrevlig. Och jag vill inte att folk ska behöva se mig så heller. Visst. Jag är ofta bitsk.. Men inte allmänt otrevlig. Lätt irriterad vet jag att jag kan vara också. Fy för att ha negativa beteenden! Men det har vi väl då alla.
Och min envishet! STACKARS människor som får stå ut med den ibland. Jag kan vara helt hopplös.
Nu sitter jag och kritiserar mig själv och annat folk. Och jag är irriterad. Och rastlös. Och röksugen. Och allt.
BLÖH! Jag borde inte skriva såna här inlägg. Men det gör jag ändå.
Enjoy för er som orkar läsa. (jag får respekt för er)

Truth or dare.

Utomhus bio igår. Trevligt. :)

Jag tänkte "åh, nu ska jag bli aktiv på min blogg".
Men det är ganska svårt när man inte kommer på vad man ska skriva.
Det går mycket lättare att skriva dagbok. Oyes.

Oh man!

Okej. Saker going on.
Kusin Daniel satte en ny tanke i hjärnan på mig igår, att gadda en banjo! Fy vad det skulle vara värt.
Först blir det såklart tro, hopp o kärlek i pappas design. Men... en banjo skulle då inte vara fel!
Det tåls o tänka på.
Nu är det full rulle när man väntar på lov.
Skrev klart min sömnbrist rapport idag, härligt o va färdig med den nu.
Men men, nu ska man allt sätta sig o spela lite gitarr och vara glad för att Nelli vovven är hemma från the vet. <3
Hon ser då fundersam ut, inte helt nöjd med läget o ha en krage runt halsen.
/K.

RSS 2.0