-

Min finaste, bästa vän opererades igår.
Från klockan halv 3 till halv 6 gick jag på nålar. Jag somnade till och med av oro, som jag ofta gör när känslor tar över. Det är som att dra ur en propp.
Operationen gick bra, och inflammationen hade inte spridit sig från livmodern.
Vi får hämta Nelli runt 3 idag, det kommer vara så skönt att ha henne hemma igen.
Man inser verkligen vad som är viktigt när situationer som denna uppstår.
Vad vore jag utan min vapendragare?

Okej, so finally har jag laddat ner ett program som omvandlar foton till polaroider. Bara så ni vet det. Och jag gillart.

Efter lunch kände jag mig sjukt hängig, febrig. Men efter att ha sovit i en och en halv timma knallar livet på igen. Och jag såg att Jerry Lee Lewis ska spela i Linköping! Jag är grymt sugen på att dra dit. Kanske får med mig pappsen eller nåt, och då kan det ju bli så att man får gratis biljetter också. Det gillar vi.

Jag klev nyss ur duschen och insåg att hösten var på väg.
Det känns inte kul för femöre. Eller? Hösten kan vara mysig på sina små sätt. Men just nu får jag känslan av mörker. Jag skulle vilja krypa ner under en filt och bosätta mig i dina armar, gå i ide. Vakna upp till våren. Mötas av dina läppar och närhet. Varför kan jag inte få gå i ide? Få en pause. En rast från detta uppstressade virrvarr.
Tydligen går världen nästan under om man skulle stänga sig inne i ett halvår. Enligt många.
Varför får man inte tid för sig själv och sitt välmående?
Varför får man inte tid att varva ner?

Nelli-vovven ligger på mattan, jag hör hennes små andetag och känner lugnet. Ska bara torka håret och borsta tänderna. Sedan ska jag lägga mig i sängen, med Nelli längs ens sidan. Min klutt, jag älskar henne så.

Linköping ärades av Linus ankomst i fredags.
En mycket trevlig, underbar, fin, rolig, helg.
Nu behöver jag inte se på sex and the city ensam längre, nu har jag Linus som kan se det med mig när han är här, som jag hoppas att han kommer vara fler gånger.

Imorgon ska jag väl upp runt 9. Skolan börjar halv 11. Känns segt nu och komma igång med allt sånt igen, men det har ändå funkat ganska bra. Vill bara inte att det ska bli en höst/vinter som 08. Det är jag osäker på om jag klarar av.

Människor som inte kan acceptera eller respektera det andra tycker, känner, tänker kan ta sig nånstans där solen inte skiner och sticka från stan. De har ingenting här att göra i så fall. Och när människor beter sig på detta sätt som en viss person gjort blir jag jävla förbannad. Jag är sällan förbannad.

Well. Pussel och kräm.

Hejhej hejdå?
Känns lite som om jag gör allting fel. Vad jag än säger så räcker det inte till. Det finns alltid någon som tolkar det fel eller tar åt sig. Som vänder saker och ting mot mig, som jag inte ens menat något illa med. När jag försöker hjälpa och peppa blir bara folk irriterade. Jag är trött på det här. Livet skulle vara lättare utan känslor.
MEN! Imorgon kommer ett fint lyckopiller från Hultsfred hit. En mycket fin Linus. Det gör så att denna helg blir något riktigt bra att se fram emot. Ena kvällen blir det bara en filmkväll i guess, en stor filt och stora tekoppar, kanske en macka på det? På Lördag kommer Mårrmårr hem och det blir förmodligen en kväll på krogen. Mitt fina sällskap gör mig glad, enda in i hjärtegropen.

Vänner... vad skulle man göra utan dem?