-

Snart punkterar jag min trumhinna.
Jag har ett lock för örat som inte vill ge med sig.
Fick det igår.
Hör så jävla illa nu. Haha. Usch.
Obehagligt.

Jag undrar hur mycket snor en näsa kan producera...

Jag hatar att få mejl som sammanlagd frånvaro/närvaro.
Jag känner mig sämst.
Fan. Måste ta tag i allt.
Det här funkar inte.
Snart får även mina vänner införa frånvarolistor på mig känns det som.
Jag orkar inte.
Men jag måste.
Jag hatar att vara sjuk.
Mitt psyke blir 100 gånger mer instabilt.
Röv.
Röv.
Röv.

Jag är medlem på GratisBio, här kan du få gratis presentkort och gratis biobiljetter -genom att exempelvis värva vänner, tävlingar och ta del av erbjudanden. Det funkar faktiskt!

Bli medlem genom denna länk och få 75 poäng direkt!

Ligger på soffan, utslagen.
Hostar och låter som en gammal rökare.
Ingen direkt aptit idag, men det blir en och annan läkerol.


Linus har haft magsjuka, så den pojken vill jag inte träffa.
Fast jag saknar honom.. Mycket.


Det här med utseende tar musten ur mig.
När jag ser mig själv, ser jag:

• Vita dallriga ben
• Kort fördjävligt hår
• Plufs-mage
• En näsa som är både för bred och har en full "plopp"-tipp
• Dubbelhakooooor
• Blekfet till ansikte
• Klara-squarehead

För att inte låta allt för självkritisk gör jag även en lista vad jag är nöjd över:

• Mina fötter (relativt små, praktiska och ganska välformade)
• Min muhuhuhun
• Mina tänder är ganska välformade o placerade också

Halsen skaver som ett sandpapper och ögonen känns riktigt förjävla tunga.
Var för andra gången hos min terapeut på Reda kliniken. (När blev jag gammal?)
Hon är mänsklig och verkar ha huvudet rätt fast skruvat.

Det hänger meterlånga istappar på ett grannhus, jag sitter och kikar ut genom fönstret och tänker "tänk om nån skulle slå igen porten bakom sig lite för hårt och bli genomborrad.." Skrämmande. Sen kommer jag o tänka på när Linus berättade om någon hund som slickade på en stolpe mitt i vintern och fastnade med tungan mot den. När han först berättade det vart jag upprörd och tyckte inte alls det var kul. Nu fnissar jag i smyg och tänker att "min Nelli är mycket smartare än så". 

Well, det är väl vad som snurrar omkring i mitt huvud just nu. Inte mycket mer. Lite stress över skolan. Men men. Måste komma igång och skriva om ku klux klan och ni kommer förmodligen få läsa en hel del upprörda inlägg när jag börjat med arbetet. Om ni inte gör det inom de närmsta dagarna kan ni ta förgivet att jag sitter och eldar något kors i ett hörn med en vit hätta på mig.

När blev gatorna så farliga?

Jag borde sätta igång med att plugga, påriktigt, nu.
Vid tre ska jag till Linus.
Kanske borde ha med mig datorn?

Stina och jag gick spontant på bio igår och såg filmen "precious".
Mycket fin film, väldigt tung. Se värd!

Okej. Skärpning. Plugga. Nu.

Jag ska plugga. Nu. Tror jag. Fast jag vill inte. Inte alls. Men jag ska plugga ändå.
Jag vet inte riktigt var jag befinner mig i sinnet.
Inte nu i helgen, men nästa, ska jag i alla fall åka iväg. Det blir att ta in hästarnas lugn och traska omkring i snön. Förmodligen det jag behöver. Komma här ifrån en stund.

Jag måste dock påpeka att mitt vattenkopps ärr syns på båda bilderna, ja, där mellan tuttarna. Bara så ni vet, det är en ganska viktig upplysning enligt nutida samhälle.

Borgensmän och gäldenärer
Pundare och miljonärer
Alla ska i jorden

Jag har aldrig varit ett fan av alla hjärtans dag.
Det är en brutalt ångest laddad dag och jag hatar alla minnen jag har från den dagen.
Jag får helt enkelt försöka se dagen som en helt vanlig dag.
Det är svårt för mig i februari tider.

På torsdag är det läkarbesök som gäller.
Jag funderar på att prata om att sänka sertralin dosen.
Funderar.
Jag undrar fortfarande, efter 7-8 år, varför panikångesten drabbade just mig och hur mitt liv hade sett ut utan. På ett sätt skulle jag aldrig velat leva något annat liv eftersom jag lärt mig och växt så mycket av det.. På ett annat sätt hade det varit brutalt skönt att vara som i princip alla andra och göra vanliga saker och inte behövt alla begränsningar inom mig. Framför allt hade det varit skönt att slippa alla panikattacker.

Igår låg jag o tänkte på att jag och Linus faktiskt har hittat tillbaka till varann. Hur fantastiskt är inte det? Det slog mig att det var nästan fem år sedan jag bestämde mig för att "honom ska jag ha". Fem år sedan känns som tjugo år sedan fast även som ett år sedan. Tiden är märklig. Linus, lika puckad som jag, precis vad jag behöver.

När man känner att man fått nog, vad gör man då?


Dagen i all ära har jag gymmat med Stina (riktigt hurtiga denna gång). Det känns alltid lite bättre när man varit iväg. Hurtigt som det låter, så blir man faktiskt på bättre humör.


På onsdag blir det Stefan Sundström med Esmeralda, det peppar jag stenhårt på!


Torsdagens kör-konsert är dock inte lika pepp. Bandet suger (ursäkta, en del i bandet) som vi ska spela med och alla körer känns halvt förvirrade. Förlåt Ted Gärdestad, men vi kommer nog vanvårda dina låtar. MEN, man ska inte bestämma sig i förväg att det blir dåligt, men det bådar inte gott!

Nu har jag äntligen blivit färdig med socialkunskap - tema grupp.
Har skickat iväg den nu.
Ett jubel inombords.
Nu har jag bara 75 andra grejer i skolan att göra.

Idag var jag en go' flickvän och bakade bullar åt min pojke.
Underbar dag, natt och förmiddag hon Linus.


(Sen.. för att vara nördig så vann ju faktiskt rätt låt i melodifestivalen igår. Hö-hö.)

Hela morgonen har jag suttit framför LPspelarn och bläddrat bland vinylskivor och lyssnat och sugit i mig varje ton i varje cell. Jag åt även min frukost framför LPn. Bättre än TV.

Igår var min fina Sissel här och bara var helt fin. Jag kom på hur mycket jag saknat henne. Lite kramp i hjärtat på det.

Jag har nya glajjer, bara så ni vet.
Här med är jag inte längre en linslus. Eller nåt.

Det är helg snart! ..Eller vadå helg Klara, du ska ju plugga. Javisst, skit också.
Det känns så mycket och hela mitt huvud snurrar runt runt.
Nu blir det till att plugga engelska.

Jag sitter just nu, helt chockad, över ett klipp på nätet där en man kastar ner en hund för en bro. Min första reaktion var en häftig gråt. Det skär i mitt hjärta att djur utsätts för hemska jävla människor. Jag tänker inte länka klippet på min blogg då det är för jävla hemskt, det finns en grupp på facebook som heter "Vi som hatar kukhuvet som slängde ner hunden nerför bron!" där finns en länk.. Men jag varnar er. Fy fan. Jag blir så jävla arg.

Ibland så saknar jag min fina syster
sådär mycket att det bara kniper till
i magen och i hjärtat. Just nu pågår
ett sådant knip i magen.
5 bra saker med att ha en Linn:
1. Hon ställer alltid upp när jag behöver
prata av mig.
2. Hon har alltid funnits där för mig i
mitt mående och på något sätt fått mig
att skratta i de värsta panikattackerna.
3. Hon har en speciell må-bra dans
till Elvis - All Shooked Up.
4. Hon sjöng visor för mig när jag var
liten och skulle sova.
5. Hon skickar spontana handskrivna
brev.



Förövrigt har jag bara skrivit en rubrik,
syfte och frågeställningar till mitt arbete
om modebloggerskor till socialkunskapen.
Dåligt.
Jag har inte ens gjort mig i ordning.
Borde kanske börja tänka på det, men
jag vet inte riktigt om jag orkar.
Känner för att gå och lägga mig igen,
men icke! Jag borde börja plugga, göra
mig i ordning, plugga lite till och sedan
gå iväg med Stina och träna.

I skolan hade en propp gått, hela byggnaden är iskall och alla lektioner inställda. Så jag befinner mig sittandes i min säng med ett duntäcke svept omkring mig. Funderar på att käka frukost snart.

Jag gillar:
När Linus kliar mig på ryggen.

Jag stör mig:
På människor som totalt byter attityd och personlighet när de träffar några andra.