-

I'm not here, not anymore
I've gone away
Don't call me, don't write
I've gone away
Don't call me, don't write
Don't call me, don't call me, don't call me
Don't write, don't write, don't write, don't write, don't write

Somedays aren't yours at all
They come and go
As if they're someone else's days
They come and leave you behind someone else's face
And it's harsher than yours
And it's colder than yours...

Det gör ganska ont i bröstet.
Jag känner mig så jävla vek.
Bräcklig.
Hela tiden, på något sätt, gör jag fel.
Och jag orkar inte det här.
Och jag har drömt miljontals drömmar de 3 senaste nätterna.
Och jag har druckit lite för mycket martini, och lite för mycket glögg under helgen.
Och jag vet inte var jag ska ta vägen.
För hela tiden gör jag fel.
Jag orkar inte det här.
Inte mer.
Nej.
Fan.
Vek.
Ge
Upp
Pucko
Du
Vinner
Aldrig.
Pucko.
Pucko.
Pucko.
Röv.

Jag? På dåligt humör?
Som tur kommer Esmeralda hit och livar upp stämningen. Det blir till o laga mat och dricka martini. Helt okej för mig. Faktiskt.
Just nu är jag dock fortfarande sur. Jävligt sur faktiskt. Och jävla trött på mig. Jag borde bara ge mig. Jag är ingen särskid, bättre om jag bara slutar att försöka. För vem lurar jag föutom mig själv? Pucko. Somliga är bara så jävla jobbiga. Och otacksamma.

De senaste dagarna har varit djävulska.
Förmodligen har jag nån form av magkatarr.
Sjukt mycket skolarbete. (Då menar jag SJUKT MYCKET)
Känner mig allmänt otillräcklig och jobbig.

Jag kom just på att det snart är första advent.

Mina ögonlock är sjukt tunga.
Jag är apatisk efter denna vecka.
Och det tänker jag förbli.

Jag sitter här, försöker leta fakta om narkotika till socialkunskaps rapporten jag håller på med. Segt. Har suttit över en timma inne på massa drog-sidor, men inte skrivit en rad på arbetet.

Har så grymt mycket nu i skolan. Känner för att bara sätta mig ner och gråta. Nu har jag i alla fall haft konsthistoria seminariumet. Det gick okej, inte skit och inte super.

Är så fruktansvärt trött. Om jag skulle fortsätta i detta tempo på heltid skulle jag inte bli förvånad om mitt hjärta helt plötsligt slutade slå.

Men avslappningen idag blir att gå till Steves med Jenpa och äta. Komma ut och få lite nya tankar i skallen kommer sitta fint.

Nu blir det till att plugga igen.

Att smeka din kind,

är som att ta på något långt bortom fjärran.

Som en dröm är verklig om natten,

men dagen därpå jag blott kan minnas.

Att möta din blick,

får mitt sköra hjärta att rusa.

Kroppen skälver,

jag hör blodet i mitt huvud brusa.

Tiden vi fick

var ej märkvärdig.

Fallfärdig står jag här

och saknar din doft.

Det känns konstigt att du säger en sak till mig,
ber nästan om tillåtelse.
Men ändå skiter i vad jag tycker och känner.

Ibland tillhör jag de som anser att gräset är grönare på andra sidan.
Ibland inte.
Idag har varit en sådan dag jag pendlat mellan de båda tankesätten.
Just nu håller jag mig till "inte".

Många tankar far genom huvudet.
Både skrämmande tankar och värmande tankar.
Vad ska jag bli när jag bli stor?

Jag är helt dagvild. Ingen idé om vad det egentligen är för dag, jag lever bara på. Att skriva på socialkunskaps-rapporten drar jag mig för. Fast jag egentligen vet att det är lika bra att börja direkt. Men nej. Jag orkar faktiskt inte just nu

 

Kanske har jag varit jävlig. Jag vet att jag varit jävlig. Jag är jävlig. Och du hatar det. Och jag hatar det. Jag hatar att jag sårat människor som jag bryr mig om, jag har skrämt iväg människor som varit sjukt viktiga för mig. Jag är ett svin och förlåter inte mig själv. Egentligen är vi människor obehagligt äckliga. Vad har vi egentligen att komma med? Vad har jag att komma med?

Jag är sjukt onödig, när man tänker efter.

 

...But I got to get me out of here
This place is full of dirty old men...

Intressant att ca 63 000 svenskar tvångssteriliserades under nästan 40 år i Sverige...
Hemskt, men sant.
Nu ska jag fortsätta med mitt hemprov och tjura över hur folk kan bete sig.

Var kommer känslan ifrån?
Ingen aning.

En orolig luft i mina lungor. Jag sätter mig som klistrad mot Nelli-vovven och försöker intala mig själv att allt är okej. Men känslan försvinner inte. De senaste mornarna har varit jobbiga. På vägen till skolan har jag saktat ner och allt kött, blod och alla muskler i mig skriker att återvända hem. Varför? -Ingen aning. Jag har stundtals fått ilande huvudvärk i en halv sekund som sedan avtagit för att återvända några minuter senare. Stressen påverkar nerverna också. Jag försöker andas sådär som alla läkare har sagt till mig att andas, men stickningarna i händerna försvinner inte och jag blir yr. Försöker med avslappnings metoder, men inte vill oron släppa. Ångesten har knackat på varje dag denna vecka, och paniken har dykt upp med jämna mellanrum. Jag blir så förbannat trött på det här. 3 år av KBT, några år av läkarbesök, något år av samtal i trånga rum och medicinering har förvisso hjälpt mig en bit. Men jag är trött på att ständigt kämpa. Lobotomera mig, någon? 
Sen kommer dessa underbara perioder, när jag är världens lyckligaste människa.. Jag skulle inte vilja ge bort dem för något.

Ett blurr av ordbajseri. Och buhu vad det är synd om mig. Osv.
Nej. Skärpning. Ett försök till..

Well I won't back down, no I won't back down
You can stand me up at the gates of hell
But I won't back down
Gonna stand my ground, won't be turned around
And I'll keep this world from draggin' me down
Gonna stand my ground and I won't back down

Jag har känslan att jag vill kräkas. Min största rädsla är min vilja just nu.
Försöker mata in låtens (I won't back down) mening. Trycker in den i huvudet. Men idag är en sån dag som jag bara vill ge upp på.
Varför?
För att en äckelkänsla äter upp mig.
För att känslorna i kroppen ger utlopp av ryckningar.

Panikångest is the shit.
Not.

Röv.

Idag har varit en dag man bara vill spola förbi.

Har köpt grejer till mitt rum nu. Mitt rum = ett projekt som aldrig blir färdigt. Älskar iaf laptop bordet, det tar så liten plats. Smidigt! Köpte kuddar som jag ska sy fodral till, nya lakan, en ram för fler foton och laptop bordet. Helt okej. Mycket okej. Plus att hjärnan får annat att tänka på.

Veckans låt: Johnny Cash - Without Love