Förvirring.

Förvirring leder ofta till förkylning.
Jag är förkyld.

Shanghai.

Det har väl varit party ett par dagar nu.
De har flutit på bra, och tankar har knappt passerat min hjärna.
Men jag kom hem. Satte mig här.
Känner mig.. jag vet inte. Konstig.
En trötthet faller över mig. En vägg som krossas.
En tyngd.
Och jag har ingen aning om varför.

En vacker dag, en bränna som brinner över kroppen.
En vacker dag i Fias knä under lunchtid.
En vacker dag i parken solandes med Rasmus.
En vacker dag med Arvid i domkyrkoparken.
En vacker dag när Karro föreslog picknick.

Jag har ingenting... Inget som helst att klaga över. Men ändå det jag gör.

"Jag är lika livlös som den kärlek vi en gång hade,
jag är lika grå som askan av din brända kropp." -Henrik E.


/K.

But! ..noo

Ibland, känns det som om jag får riktigt ljusa idéer.. Sen kommer man på sig själv att man är helt jävla rubbad.
"Någon sa att det var såhär det skulle va.."

Misär & Bitter.

Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.
Jag vet inte vad jag vill, eller vad jag inte vill.
Allmänt ur fokus.

10e Maj. Söndag.

Lillskiten har kommit, jag är faster åt tre små barn nu. :)
Den 6e maj kom nykomlingen.<3

Jag känner mig lugn, sansad, nu.
Det känns bra!
Det mesta flyter på bra. Nästan allting!
Stört.

Jag vet inte hur man ska förklara saker o ting. Det är bara as kalas!

Nej. Sängen känns otroligt lockande nu. Även om jag redan sitter i den..
Ska bara hämta katten (crazy cat lady, yes i am) och gnugga av mig dagens smink, sen blire gnatt.

Så..
Gnatt på er!

It's all up to you.

Well, en aning mycket i skolan kanske?
Min arm trillar av pga vaccin. Den bultar och jävlas. (Så en aning synd om mig är det)
MEN, jag har en ny snygg frisyr. ;) Och jag är inte den som brukar vara nöjd.

Roskilde var underbart. Hade kunnat stanna för resten av mitt liv. Nästan.
Stört vackert. Underbart folk (dock var de inte lika charmiga när de öppnade käften för o säga nåt).


I don't sleep well at all.

Oh, I love you
I wish you got the flue
So I could take care of you.

Det går inte att somna med bilder av blod på näthinnan.
..En hjälplös känsla.
En ensamhet som verkligen ilar genom hela djefla kroppen.
Hur hade livet sett ut om jag gjort ett annat val för ett år sedan?
Förjävligt förmodligen.. Men det går inte att styra tankarna som jag vill.
Inte i natt.
Flimmrande bilder av sjukhus. Flimmrande bilder av ett helt annat liv idag.
Fan. Fan. Fan. Fan.
Det här går inte. Jag vet inte var jag ska ta vägen.
Det går inte att prata om det, för jag vet att jag gjort rätt. Men ändå känns det så fel.
Jag vet inte hur jag ska göra, för det blir ändå fel hela tiden.
Oavsett mediciner eller inte.
Jag har varit ett totalt jävla monster.
Nu är jag bara avtrubbad och jävlig.
Jag trodde alla såna känslor var över.. men tydligen inte.
Kaos.
Jag vill inte sova. Jag drömmer mardrömmar, och när jag vaknar har jag ingenstans att ta vägen.
Ingen trygghet.
Ingenting.

Ensam är stark? Så fan heller. Lögn.

Lina ska få barn inom nån vecka..

RSS 2.0