Undran.

Man kan ju undra över mycket..
Man kan till och med tänka sig sjuk.
..Hur sjukt är inte det?
När ska vi människor lära oss av alla misstag?
Vi gör dem om och om igen.

There ain't no cowboy in my hair

And as I never see the changes,
I will be useless as I try.
As I say baby don't cry.



När man börjar beställa linser över nätet känner man sig gammal på nåt jobbigt vis.

GODCANBEFUNNY.

Godmorgon huvudvärk.

FRIDAY NIGHT, SATURDAY MORNING.

Alltså..
Hej.
Hopp.

Egentligen har jag inget att wajna över.
Men jag orkar inte gå upp 7 imorn. Jag orkar inte jobba.
Jag är L-A-T. O-T-A-C-K-S-A-M.

Tog en cider på yngves, ågatan, vad fan det nu heter, med FredrikFisk och FiaFjomp idag. Eller ja.. på eftermiddagen, kvällen.
Det var ju trevligt.
"Vad har du för taktik?"

Funderar på att ha en riktig slökväll imorn. Bara lyssna på sjukt bra musik. Dra på en ansiktsmask. Äta nån god sallad. Glo på sex and the city. Förmodligen kommer jag hamna nånstans med en öl i handen. Men men. Vad gör man inte? Jag blir sjukt rastlös jag kommer innanför dörren. Nästan.
Jag borde städa. Snopp.

LoveIsParanoid.

SLÄPP DET.
Tänker jag igen.
Igen.
Igen.
SKÄRP DIG!
Tänker jag igen.
O igen.

Och jag tänker på att du har bland de schnyggaste kropparna jag sett. Och att du luktar underbart. Och att ditt hår passar bra mellan mina fingrar. Och att du har vackra händer och överarmar. Och att du är helt jävla dum i huvudet. Och att jag är helt jävla dum i huvudet. Och att du har vackra ögon. Och att du har en perfekt mun. Men att det aldrig håller. För du är blåst. Och jag klarar inte av att inte veta någonting. Och att du har en fin mage. Och att jag älskar ditt leende. Men att jag hatar ditt sätt. Och du vill ingenting mer. Och jag vill ingenting mer. Men ändå.. äh va fan. Jävla fjompig man ska va. Skärpning. NU.

Will you return?

Jag har kommit fram till att det inte fungerar så som jag vill. Det är rätt tungt.
Och egentligen borde jag bara släppa det. Men det är svårt.
Jag hatar att släppa taget.
För du är inte sån som jag vill att du ska vara. Och jag är inte en sån som du vill att jag ska vara.
Men ändå... Så jävla jobbigt.
Och jag förstår egentligen inte varför det känns såhär.
Och jag förstår inte heller varför jag fortfarande håller på?
Jag sårar mig själv igen. Igen. Igen. Igen. Igen. Igen.
Det jag vill vara är trygg.
Och det funkar inte. Och jag bara tappar greppet. IGEN. IGEN. IGEN.
När ska jag lära mig?
Jag kom på att vi aldrig pratat om de grejer som hänt... och varför i helvete har vi inte det?
Du har ingen aning om hur jag upplevde det. Och jag har ingen jävla aning hur du upplevde det.
 
Why can't you see yourself as beautiful as I see you?

Livet rullar på. Men just nu känns det jävla tråkigt.

Tatuerad.


Då var det gjort. :) Sitter som en smäck.
Det är en bonus o ha en konstnärlig släkt.
Kusin gaddade, pappa målade skissen.

Upp tidigt imorn o jobba. Baah. Party.
Sen blire la bio I guess.

Tatuering.



Då har man pratat med kusin om tatuering. Någon gång nästa vecka smäller det.
Jag kommer förmodligen svimma och tycka att det gör jätte ont.
Det blir lätt så när man inte har det som kallas smärttröskel.

MEN. Det är fredag! Wie! Nu slipper jag jobba på två dagar. Det är ju en bonus.
Var på stan idag, satt på 55an med Jennifer, drack en cider o checkade läget.
Imorn blir det raj-raj.

Och fan på hela skiten. Mest på mig själv.

Ärligt.

Jag undrar om du fortfarande tänker på mig ibland.
Om du undrar vad som kunde ha hänt med andra beslut.
Om du ens tycker jag är okej..
För jag tänker på dig ibland.
Och ibland ska jag medge att jag till o med saknar dig.
Trots att "vår tid" var som den var. Ganska kaos-artad.
Ärlighet. En utvikning av tankar.

Förövrigt..
Ikväll blir det en öl med Esmeralda. Det ska sitta fint.

Grattis på mig.

Den stora dagen.. lr nåt liknande är kommen.
Idag är man alltså 18 år, och det känns ingen skillnad.
Men det är ju party ändå. Typ.
Dag 2 på jobbet.
Överlevde fint.
Är trött som fasen bara. Sjukt svårt att ställa om dygnet.
Men tanterna o farbröderna är trevliga!

Nu är jag brutalt trött och en aning förvirrad (som vanligt).
Känns motigt att gå upp klockan 7 imorgon.
Vill helst ligga kvar under täcket och somna om med en katt eller hund på armen.
Usch. Nej. Inte sitta här längre.
PÖSS.

Pengar är pengar.

Okej. HitlerKlara har börjat sitt jobb.
Älskar mina kläder alltså.
Ser ut som en städtant, men jag är faktiskt vårdpersonal.
Det låter... Ganska tufft. Jag styr och ställer med gamlingarna.
Pengar är pengar... tyvärr! Men så är det. Det kan inte hjälpas.
Första dagen på nytt jobb är alltid krånglig.
Men jag tror jag klarade mig ganska bra. Är sjukligt trött bara.
Satt på yngves (eller nu mera café Å.. :( ) med Johanna och Hjalmar nu i eftermiddag,
trevlans värre!
Nej. Inte mycket mer att säga.
Det som står på schemat nu är Criminal Minds på femman.

 

Igen.

Och så kom du in i mina tankar och gjorde min kväll usel.
Jag hatar ensamhetskänslor.

Röv.

11-07-09

Din egoism gör dig ledsen.

Igår hade jag en jätte mysig kväll hemma hos George med George (såklart), Carl och Marcus. Vi bakade pizza, tittade på film, spelade tv-spel, indroducerade varann för lite musik och sånt. Mycket värt.

På måndag börjar jag jobba. Det känns okej. Pengar är pengar, tyvärr. Lite små jobbigt att gå upp vid 7 bara. Men jag har överlevt det förut och kommer överleva det nu med. Hoppas jag. Sen blire till o köpa en banjo och spara pengar till körkort.

Imorn blir det sånt där kalas för mig. Känns okej. Saknar dock ivrigheten från när man var liten. Nu känns det som.. "jaha." Men jag ska inte klaga eller nervärdera kalas, för de kan bli kul.

Nu borde jag göra mig i ordning och traska ut med hunden.

Den första september ska jag och Esmeralde bli hälsofreak, nästan.



Skillnaden på vegetarianer och veganer är ost. Jag gillar ost.

Egentligen.

Egentligen borde jag sova.
Nu.
Faktiskt.
Men det gör jag inte.
Tror jag..?

Oskar la upp en skit snygg bild på mig på facebook från arvikafestivalen.
O ja. Shake it.

Ironi.

Arvikafestivalen 09.

Nu är jag hemma o festivalen var kalas.


JAG VILL INTE.
Jag blir orolig konstant.
HELA TIDEN.
Jag struntar i mig själv för att jag har annat att oroa mig för.
SKITSKITSKIT.
Jag vill bara slå något.
Nej.
Gråta.
Skrika.
Just nu blev allt kaos. Skit.
Jag orkar inte. Inte alls.
Jävla skit.
Skit.
Skit.


MÄNNISKOR SOM DU SKA INTE FINNAS. INTE KRING MIG ELLER MINA VÄNNER.

Jag hatar rubriker.

Kom hem nyss från Esmeralda. Underbar kväll hos den snyggingen.

Just nu känner jag mig tagen av filmen "control".. som jag alltid blir. Känsloboll nr 1. Yes sir, that's me.
Och när han håller henne hårt, och trycker henne intill sig låtsas jag att hon är jag. För han är sjukt vacker. Och jag har en sjuk ensamhetskänsla. Vissa människor är inte födda för att vara ensamma.Och jag är en av dem. Och jag blir så jävla trött på att allting fortsätter i samma banor.

Jag borde en massa saker. Som att till o börja med inte sitta här och wajna. Folk tycker inte det är kul Klara. De gör inte det! Och du skriver inget intressant ändå. Bara en massa rabbel om bittra grejer. Du borde vara tyst o  ta tag i ditt liv.

På torsdag drar jag till Arvikafestivalen. Kommer hem söndag.
Så puss o kläm.

RSS 2.0