-

Klara-bajskorv.
Antingen har jag för höga förhoppningar, eller inga alls.
På något vis sårar jag människor, som jag egentligen bryr mig om.
..Snälla. Styk bort rynkan i din panna. Du är för fin. Du klär inte i att se bekymrad eller ledsen ut. Och det är på något vis jag som sårat dig.

I huvudet simmar gröt omkring.
Och jag blir arg.
Och sen blir jag glad.
Och så blir jag ledsen.
Sen blir jag glad igen.
Och arg.
Sen ännu mer glad.
För egentligen är det ganska bra.
Knepigbrud_91

Bara allmänt stressad, förkyld och tänkande.
Party.

Saker och ting fungerar inte som jag vill just nu. Och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Fokuserad? ..Knappast!
Socialkunskapsprov på fredag.
Pluggar? ..Försöker!

I huvudet snurrar tankar och du försvinner inte där ifrån.

Jag vet inte..

Strax ut till krogen då. Impuls greja av mig o Jenpa.
Pöss!

Inställda lektioner idag. Sovmorgon till 11. Men jag vaknade vid 8 ändå. Duktig kicka, not.
Teater idag då, kulturell man är. Puss på mig, nästan.

Jag vill vara tuff. Istället sitter jag och blåser rastlös i mitt munspel och väntar på bättre dagar. HA! Det känns ju löjligt nu när man skriver't.


Bitterfittan strikes again. Ingen pepp dag alls.

Idag är det segt att komma igång.
Riktigt förjävla segt.

Lite för mycket tankar.
Lite för lite energi.

Men de stora hundögonen som tillhör en hund (som på något underligt sätt blev min) som ligger bredvid mig får mig tänka på annat. Mitt lugn.<3

Att känslan biter sig fast såhär är obehagligt. Jag är inte van vid det längre.
Äckelkänslorna tenderar att komma fram. De börjar slicka på en, och alla tankar förvrängs till äckliga. Bara så som en hälsning i fel tonart kan få nerverna att gegga ihop sig. Men oftast är det beröring.
Nåt som förbryllar mig nu, är att känslan inte är den samma som förut. Det är inte den där panikartade känslan, inte ledsenhet över att inte fungera "normalt". Det är mer en nedstämd känsla, som inte rotar sig i något.
Rövhatt.
Jag var tvungen att spotta ur mig detta nu.

Jag blir så trött på mig själv. SKÄRPNING. ..skärpning på riktigt. (!!)

Skummaste feberfrossan i lördags natt som gick över morgonen där på.. Den kom och gick. Precis som du.

Jag skriver massa meningar som jag sedan tar bort,
för inga vill formuleras bra.
Det jag försöker få fram är i alla fall att jag lever fortfarande
på konserten jag, min far, Jenpa och Martin var på i maj.
Det var en så förbaskat bra kväll,
med bra musik och bra sinnesro.
Hår-resar-musklerna jobbade förfullt,
och öronen upptog varje decibel av de ljud som fanns.
Jag vet inte varför den kvällen var så fruktansvärt bra
och fortfarande sitter kvar i mig.
Jag kom till och med iväg till skolan dagen efter,
trots att jag kom hem runt 02.00 tiden
och gick upp klockan 07.00
(nåt som inte är vanligt för mig och mina nerver).

Början av dagen var ett rent helvete. Min hjärna hängde inte med någonstans.
Känner mig totalt väck.

-Har du sett Klara Svensk på länge?
-Ja! Så hon ser ut! Man kan ju knappt prata med henne, man förstår inte ett ord hon säger.
-Alltså bruden är total väck.
-Menar du.. ..Mer te?
-Ja tack, kan man ta en kaka till?
-Javisst.

Idag är jag så trött på att vara mig själv.
Jag måste fokusera för att gå rakt. Och framför ögonen flimmrar prickar i olika färger.
Förbannat trött på det här, det är vad jag är.
Jag vill inte ha höst. Jag vill inte ha vinter. Jag vill inte ha mörker.
Idag vill jag ingenting annat än att ligga under täcket och bara stirra rakt ut i intet.
Men imorn kommer en ny dag, och nya uppgifter.
Det är väl bara att hålla ut och vänta på nya vindar.
Men väntan är skit.
Och jag är bitter.
Och kall.
Och jobbig.

Så det blev lite vin drickande i Jennifers trädgård.
Bara en allmän myskväll, vilket var precis det jag behövde.

 

Förövrigt är min hjärna på högvarv, och det gör mig sjukt trött på det mesta.

 

Jag säger bara att utefester har passerat sin tid för detta år.

Det känns som om tiden bara pågår, utan att något egentligen händer.

En lång dusch kanske skulle behövas för att vakna till i huvudet.

Och jag har bestämt mig för att inte röka något mer alls. Jag hoppas på att jag kan vara envis nog att låta bli. Jag tänker slå den som frågar om jag ska med ut och röka med en termos i huvudet. Jag kommer vara irriterad nog så att det räcker. Jag vet hur jag kan bli.  ...Varför är man dum nog att börja?