-

Var kommer känslan ifrån?
Ingen aning.

En orolig luft i mina lungor. Jag sätter mig som klistrad mot Nelli-vovven och försöker intala mig själv att allt är okej. Men känslan försvinner inte. De senaste mornarna har varit jobbiga. På vägen till skolan har jag saktat ner och allt kött, blod och alla muskler i mig skriker att återvända hem. Varför? -Ingen aning. Jag har stundtals fått ilande huvudvärk i en halv sekund som sedan avtagit för att återvända några minuter senare. Stressen påverkar nerverna också. Jag försöker andas sådär som alla läkare har sagt till mig att andas, men stickningarna i händerna försvinner inte och jag blir yr. Försöker med avslappnings metoder, men inte vill oron släppa. Ångesten har knackat på varje dag denna vecka, och paniken har dykt upp med jämna mellanrum. Jag blir så förbannat trött på det här. 3 år av KBT, några år av läkarbesök, något år av samtal i trånga rum och medicinering har förvisso hjälpt mig en bit. Men jag är trött på att ständigt kämpa. Lobotomera mig, någon? 
Sen kommer dessa underbara perioder, när jag är världens lyckligaste människa.. Jag skulle inte vilja ge bort dem för något.

Ett blurr av ordbajseri. Och buhu vad det är synd om mig. Osv.
Nej. Skärpning. Ett försök till..