6 okt.

Jag är bara glad. Jag kommer på mig själv med att gå och le i höstkylan och i mörkret.
Det är en vacker känsla.
Och jag trivs så bra.
Speciellt nära dig.

Jag borde plugga, plugga, plugga. Och det tänker jag göra, litegrann, snart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0