-

Just nu känner jag mig extremt otillräcklig för människor jag älskar.
Min mage gör så ont att jag nästan vill gråta, och jag är brutalt slutkörd i skallen.
Jag hatar att de gamla ångest/panikkänslorna lägger krokben för mig till och från. Som om den måste göra sig påmind. Jag är så jävla extremt trött på att kämpa hela tiden. Jag blir lika trött på att jag själv vet att det bästa är att bara ignorera känslan men ändå fastnar i samma trall. Det är sjukt svårt att fortsätta med vad man nu håller på med om ångesten/paniken skriker enda in från märgen. Pulsen börjar slå fortare och jag tappar känseln i händerna. Jag är trött på det här. Jag vill vara stark. Normal.