Harley in the ballroom.

Jag lever, jag är inte död. Jag har bara haft en del att göra. Som att störa mig på människor, älska andra människor, skolarbete o sånt. Sen har jag snyggbesöket Astrid här.
Och förövrigt är allt ganska bra. Jag lever på som på ett rosa moln.
Fan. Det är svårt att låta tuff när man är kär. Även till och med när man skriver. Haha. Tönt jag är. Puss på mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0