Nostalgi.


Jag skriver massa meningar som jag sedan tar bort,
för inga vill formuleras bra.
Det jag försöker få fram är i alla fall att jag lever fortfarande
på konserten jag, min far, Jenpa och Martin var på i maj.
Det var en så förbaskat bra kväll,
med bra musik och bra sinnesro.
Hår-resar-musklerna jobbade förfullt,
och öronen upptog varje decibel av de ljud som fanns.
Jag vet inte varför den kvällen var så fruktansvärt bra
och fortfarande sitter kvar i mig.
Jag kom till och med iväg till skolan dagen efter,
trots att jag kom hem runt 02.00 tiden
och gick upp klockan 07.00
(nåt som inte är vanligt för mig och mina nerver).



Well it’s the season of thunder,
And the season of rain;
All the little angels are growin’ wings of pain.
And I see no point in askin’;
There’s no point in concern;
When I steal those wings, well I know I’ll have to burn.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0