Det här med panikångest pt. 2.

Natten som varit var den jobbigaste natten på länge.
Hur länge sedan är det som jag bara skrikit rakt ut och inte orkar en sekund längre?
Det var ett bra tag sedan. Tills natten som varit.
Huvudet känns fortfarande tungt, men ångesten har lagt sig.
Mamma har åkt, och jag hoppas att hon blir riktigt bortskämd.
Linus kommer snart hit.
Min fina Linus.

Sammanfattning:
Trött, relativt samlad, ser fram mot en riktigt mysig kväll.

Det här ska nog funka ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0