Remake.
Alla Linköpingsbor, se teatern "remake" på ung scen öst. Mycket sevärd. Bara ett tips. Vacker.
Sitter i varddagsrummet. Filosoferar om livet och dess gåtor, eller inte. Sitter här, funderar på det ena och det andra och känner mig otillräcklig. Ibland skulle jag bara vilja stänga av omvärlden, bara gå i min egna bubbla. Göra det jag känner för utan att tänka efter så jäklarns mycket.
Göteborg på söndag. Jag målar upp skräckbilder framför mig om hur resan kommer se ut. Jag får för mig att jag kommer kvävas i min egen ångest, fontän-kräkas, tappa all kontroll, flippa ur, börja gråta osv osv osv osv osv. Det vill säga, jag har alla symptom av det som kallas panikångest. Åh, ja just det, jag är d-i-a-g-n-o-s-t-i-s-e-r-a-d med det. Men nu jävlar ska jag slåss mot hjärnspöken och äckelkänslor och försöka vinna. Jag är bara så jävla trött på att vara så hindrad av mina egna tankar och känslor, ska jag inte kunna få styra dem själv? För seriöst Klara, det kommer inte hända något. Du har din syster (din syster som du är TRYGG med) bredvid dig som håller din hand, du har inte spytt sedan du var 6 år (alltså snart 13 år sedan), du har en mobil och du kan ringa din moder och pojkvän, du har direkt nedsättande piller mot ångest, du vet hur du ska andas och du kan hindra dig själv från att hyperventilera (som du gör ofta utan att tänka på det) och åter igen, du har din syster med dig HELA tiden, så skärp dig. Fokusera på allt roligt. Du kommer ha skit kul. Kul som fan.
Dödade nyss en bananfluga på min dator och fick skuldkänslor. Jag funderar på om det kanske är bäst att gå och lägga sig nu. Jag tänker, reflekterar, analyserar allt och allting för mycket nu.
Sitter i varddagsrummet. Filosoferar om livet och dess gåtor, eller inte. Sitter här, funderar på det ena och det andra och känner mig otillräcklig. Ibland skulle jag bara vilja stänga av omvärlden, bara gå i min egna bubbla. Göra det jag känner för utan att tänka efter så jäklarns mycket.
Göteborg på söndag. Jag målar upp skräckbilder framför mig om hur resan kommer se ut. Jag får för mig att jag kommer kvävas i min egen ångest, fontän-kräkas, tappa all kontroll, flippa ur, börja gråta osv osv osv osv osv. Det vill säga, jag har alla symptom av det som kallas panikångest. Åh, ja just det, jag är d-i-a-g-n-o-s-t-i-s-e-r-a-d med det. Men nu jävlar ska jag slåss mot hjärnspöken och äckelkänslor och försöka vinna. Jag är bara så jävla trött på att vara så hindrad av mina egna tankar och känslor, ska jag inte kunna få styra dem själv? För seriöst Klara, det kommer inte hända något. Du har din syster (din syster som du är TRYGG med) bredvid dig som håller din hand, du har inte spytt sedan du var 6 år (alltså snart 13 år sedan), du har en mobil och du kan ringa din moder och pojkvän, du har direkt nedsättande piller mot ångest, du vet hur du ska andas och du kan hindra dig själv från att hyperventilera (som du gör ofta utan att tänka på det) och åter igen, du har din syster med dig HELA tiden, så skärp dig. Fokusera på allt roligt. Du kommer ha skit kul. Kul som fan.
Dödade nyss en bananfluga på min dator och fick skuldkänslor. Jag funderar på om det kanske är bäst att gå och lägga sig nu. Jag tänker, reflekterar, analyserar allt och allting för mycket nu.
Kommentarer
Postat av: Esmeralda
Dessutom, och glöm inte det, kan du ringa mig när du vill. N ä r d u v i l l .
Postat av: Tea
Be strong girl! du kan göra vad du vill :)
Trackback
